Sommaren -08
Hej.
Tänkte att jag kunde lägga upp en liten summering av friidrottssommaren -08 som jag skrev någon gång i september.
Summering av Friidrottssommaren 2008:
Efter att ha skjutit upp tävlingsstarten några gånger av olika anledningar så fick jag ändå en bra start på sprintsäsongen då jag sänkte mitt pers på 100 m med sex tiondelar till 11.88 (samma lopp som Andreas gjorde 11.01). Jag gjorde senare under sommaren 11.84. Därefter kom problemen med fötterna (hade haft dem sedan januari lite till och från) som skulle komma att bestå resten av sommaren 2008. Den mer "seriösa" tävlingsdebuten kom i Sollentuna på SAYO, lyckades inte gå under 15 sek på häcken. Tresteget gick värdelöst och jag hoppade 12.68 med svåra smärtor i fötterna. Vid den här punkten ansåg min tränare att det kanske var dags att ge upp tresteget för gott och satsa på häcken. Jag visste att är det någon gren jag har chansen i så är det tresteg, 110 m h kommer jag aldrig komma någon vart med. Jag var mycket besviken...Sommaren rullade på och fötterna förblev skadade. Efter att ha pratat med min tränare Hansa så uppsökte jag Bengt Ryhed, sjukgymnast. Det visade sig då att mina leder och ledkapslar var på väg att bli svårt inflamerade, vilket skulle leda till att jag inte skulle kunna hoppa tresteg något mer, kanske inte utöva andra grenar heller. Det jag då fick göra för att hindra denna process var att jag fick kyla fötterna med is efter varje träningspass och stå på ett ben vid tandborstning (haha :P) och äta Voltaren T. Efter någon vecka blev det här vardag.
På torsdagen samma vecka bar det av ner till Göteborg och Världsungdomsspelen. Extremt kul som vanligt, och speciellt trestegstävlingen blev en tävling med mersmak, jag hoppade 13.12 helt utan "taggning" mm. Det var då jag insåg att jag faktiskt skulle kunna fortsätta med tresteget! Under samma tävling sprang jag, vad som skulle komma att bli, mitt bästa 110 m h lopp någonsin på distansen med 91.4 cm höga häckar. Jag gjorde 14.86 och kom 6:a, bra tid, ändå djupt besviken då jag nästan ramlade på slutet. Jag förbättrade aldrig den tiden senare under sommaren.
Veckorna gick och smärtan i fötterna bestod, men när det blev dags för Valbo Games i slutet av juli så var jag smärtfri för första gången sedan i januari 2008. Jag kände mig i riktigt bra form...och nu lossnade det i tresteget - ÄNTLIGEN. Jag kom tvåa (efter dåvarande sverige-3:an) på 13.77w (13.52 godkänd i vind). Det var då jag insåg att den här sommaren kanske kunde bli bra trots allt.
Inför JSM var jag fett taggad, aldrig varit så taggad och målmedveten. Häcken på lördagen gick dåligt, jag gick i och för sig till final, men kom där 7:a på 14.97.
Tresteget gick riktigt bra. Utan att få den där riktiga fullträffen hoppade jag 13.89w (inget hopp i godkänd vind) och tog min första individuella medalj i ett rikstäckande mästerskap - brons. UNDERBART.
Sommarens trestegsresultat blev där med:
12.68
12.36 (ca halv ansats, motvind)
13.12
13.77w/13.52
13.89w
Därefter blev det bara ytterligare en tävling - Gunder Hägg-Spelen i Gävle, med väldigt få deltagare, och värdelösa resultat från min sida.
Den första september fick jag ett mycket roligt besked då jag fick veta att jag blivit uttagen till Landslagsuppföljningen i Tresteg i Sätra 11-12 oktober 2008. Extremt roligt att Andreas också blivit uttagen i längd så att vi åker ner tillsammans!
Till slut var det bara Skol-SM kvar. Jag blev sjuk söndagen innan, hann aldrig tillfriskna och missade Skol-SM, mest värdelösa helgen jag varit med om, inte kunde jag ta mig ner och titta heller, hur mycket jag än ville. Så det blev ett så dåligt slut på säsongen som möjligt.
Härnäst är det Castorama (utomhus) som gäller, visserligen del av utesäsongen det också, men så oseriöst så jag räknar det ej.
Sammanfattningsvis blir den här sommaren överlag dålig, men med några toppar så bra att det jämnar ut sig. Nu ser jag främst fram emot inomhussäsongen och träningsläger och uppföljning mm. Ska bli skitkul, för är det något jag insåg nu föregående helg, så är det att jag verkligen ÄLSKAR friidrott, och jag klarar mig inte utan den, varken utan den eller mina träningskompisar - mina bästa vänner - och resten av er underbara friidrottsmänniskor ute i landet.
TACK!
(Nu blev det här inte någon kort sammanfattning direkt, men det är upp till er själva att läsa eller inte - kommentera gärna texten.)
// Tack för mig.
På edra platser, färdiga...,
Tänkte att jag kunde lägga upp en liten summering av friidrottssommaren -08 som jag skrev någon gång i september.
Summering av Friidrottssommaren 2008:
Efter att ha skjutit upp tävlingsstarten några gånger av olika anledningar så fick jag ändå en bra start på sprintsäsongen då jag sänkte mitt pers på 100 m med sex tiondelar till 11.88 (samma lopp som Andreas gjorde 11.01). Jag gjorde senare under sommaren 11.84. Därefter kom problemen med fötterna (hade haft dem sedan januari lite till och från) som skulle komma att bestå resten av sommaren 2008. Den mer "seriösa" tävlingsdebuten kom i Sollentuna på SAYO, lyckades inte gå under 15 sek på häcken. Tresteget gick värdelöst och jag hoppade 12.68 med svåra smärtor i fötterna. Vid den här punkten ansåg min tränare att det kanske var dags att ge upp tresteget för gott och satsa på häcken. Jag visste att är det någon gren jag har chansen i så är det tresteg, 110 m h kommer jag aldrig komma någon vart med. Jag var mycket besviken...Sommaren rullade på och fötterna förblev skadade. Efter att ha pratat med min tränare Hansa så uppsökte jag Bengt Ryhed, sjukgymnast. Det visade sig då att mina leder och ledkapslar var på väg att bli svårt inflamerade, vilket skulle leda till att jag inte skulle kunna hoppa tresteg något mer, kanske inte utöva andra grenar heller. Det jag då fick göra för att hindra denna process var att jag fick kyla fötterna med is efter varje träningspass och stå på ett ben vid tandborstning (haha :P) och äta Voltaren T. Efter någon vecka blev det här vardag.
På torsdagen samma vecka bar det av ner till Göteborg och Världsungdomsspelen. Extremt kul som vanligt, och speciellt trestegstävlingen blev en tävling med mersmak, jag hoppade 13.12 helt utan "taggning" mm. Det var då jag insåg att jag faktiskt skulle kunna fortsätta med tresteget! Under samma tävling sprang jag, vad som skulle komma att bli, mitt bästa 110 m h lopp någonsin på distansen med 91.4 cm höga häckar. Jag gjorde 14.86 och kom 6:a, bra tid, ändå djupt besviken då jag nästan ramlade på slutet. Jag förbättrade aldrig den tiden senare under sommaren.
Veckorna gick och smärtan i fötterna bestod, men när det blev dags för Valbo Games i slutet av juli så var jag smärtfri för första gången sedan i januari 2008. Jag kände mig i riktigt bra form...och nu lossnade det i tresteget - ÄNTLIGEN. Jag kom tvåa (efter dåvarande sverige-3:an) på 13.77w (13.52 godkänd i vind). Det var då jag insåg att den här sommaren kanske kunde bli bra trots allt.
Inför JSM var jag fett taggad, aldrig varit så taggad och målmedveten. Häcken på lördagen gick dåligt, jag gick i och för sig till final, men kom där 7:a på 14.97.
Tresteget gick riktigt bra. Utan att få den där riktiga fullträffen hoppade jag 13.89w (inget hopp i godkänd vind) och tog min första individuella medalj i ett rikstäckande mästerskap - brons. UNDERBART.
Sommarens trestegsresultat blev där med:
12.68
12.36 (ca halv ansats, motvind)
13.12
13.77w/13.52
13.89w
Därefter blev det bara ytterligare en tävling - Gunder Hägg-Spelen i Gävle, med väldigt få deltagare, och värdelösa resultat från min sida.
Den första september fick jag ett mycket roligt besked då jag fick veta att jag blivit uttagen till Landslagsuppföljningen i Tresteg i Sätra 11-12 oktober 2008. Extremt roligt att Andreas också blivit uttagen i längd så att vi åker ner tillsammans!
Till slut var det bara Skol-SM kvar. Jag blev sjuk söndagen innan, hann aldrig tillfriskna och missade Skol-SM, mest värdelösa helgen jag varit med om, inte kunde jag ta mig ner och titta heller, hur mycket jag än ville. Så det blev ett så dåligt slut på säsongen som möjligt.
Härnäst är det Castorama (utomhus) som gäller, visserligen del av utesäsongen det också, men så oseriöst så jag räknar det ej.
Sammanfattningsvis blir den här sommaren överlag dålig, men med några toppar så bra att det jämnar ut sig. Nu ser jag främst fram emot inomhussäsongen och träningsläger och uppföljning mm. Ska bli skitkul, för är det något jag insåg nu föregående helg, så är det att jag verkligen ÄLSKAR friidrott, och jag klarar mig inte utan den, varken utan den eller mina träningskompisar - mina bästa vänner - och resten av er underbara friidrottsmänniskor ute i landet.
TACK!
(Nu blev det här inte någon kort sammanfattning direkt, men det är upp till er själva att läsa eller inte - kommentera gärna texten.)
// Tack för mig.
På edra platser, färdiga...,
© Bäcke
Kommentarer
Trackback
