Bäcke

I går kväll var jag hos Henke på Grillfest. Riktigt skönt drag och kul vare :)

Som ni bör komma ihåg så utnämnde Umeå Universitet mig till att skriva ned några tankar om olika ämnen.
Först ut var anonymitet. I och med att jag skickade in texten i natt så tänkte jag att jag kunde publicera den här så ni som vill får ta del av den (kan vara något stavfel + någon konstigt formulerad mening - inget stavningsprogram på datorn).

" Tankar om bloggar, anonymitet och Internet i övrigt

  

Att jag skapade min blogg skedde på sätt och vis av en slump. Jag satt och diskuterade på msn med min fyra år äldre kusin om det bloggherravälde som smugit sig fram på Internet. I disskussionen var vi båda rätt skeptiskt inställda till bloggar i allmänhet och bloggar utan direkt syfte i synnerhet. Varför vet jag inte riktigt, troligtvis kan det ha något att göra med att  bloggar i allmänhet ses som en "tjejgrej". Då jag gillar att skriva (och funderar på att bli journalist) fick jag plötsligt för  mig i bloggdisskussionen att jag skulle skaffa en blogg - direkt! Så skapandet av min blogg var relativt spontant. Syftet med bloggen var inte att skapa en så kallad "fjortisblogg" där man varje dag skriver något i stil med "I går var det fest, myys. Aja, nu ska jag ut i solen, syyyyyyyns <3 :)", utan syftet var dels att jag kände för att skriva av mig lite, samtidigt som jag ville att bloggen skulle vara personlig och fylld med olika reflektioner och åsikter. En viktig del var också att fotografin skulle få en stor del i bloggen då jag fotar väldigt mycket och har det som en riktigt stor hobby. Sist, men inte minst, ville jag att bloggen även skulle rymma lite vardag, vilket i mitt fall består av friidrott och skola.

I början var jag väldigt aktiv och skrev varje dag vad som hänt och så vidare. Ofta kom det även in en och annan reflektion över någonting. Nämnas bör att jag sedan december 2007, alltså ett år innan jag skaffade blogg, varit aktiv på bilddagboken (under användarnamnet FriidrottFTW), så jag var alltså inte helt ny med att dela med mig av min vardag och mina tankar till mina medmänniskor på Internet.

Nu har jag haft bloggen i ca fyra månader - väldigt kort tid alltså! - och om sanningen ska fram har jag redan tröttnat lite. Eller snarare så har jag tappat gnistan att vara så enormt aktiv som jag var i början. Anledningen till det här är självklart skolan. Att gå andra året på naturvetenskapsprogrammet samtidigt som man tränar friidrott fem gånger i veckan tär på krafterna och det ger inte mycket rum till fritid, så nu fungerar min blogg mest som ett tillhåll jag återvänder till då jag känner för att dela med mig av ett budskap till mina läsare. Alltså fungerar bloggen nu nästan mer som det var meningen från början än vad den gjorde de första månaderna. Bilderna distribuerar jag dock mest på bilddagboken (där jag också blivit lite mindre aktiv). Som sagt fungerar bloggen nu som ett ställe där jag då och då kan ta och verkligen skriva av mig lite. De senaste två veckorna har bloggen varit lite mer aktiv då IPRED-lagen nyligen trätt i kraft. Jag ska inte gå in på det här, då det är helt utan för frågornas ramar, men det är verkligen en fråga som jag känner mig angagerad i och som upprör inte bara mig, utan en hel ungdomsgeneration.

För att dock ta sig lite utanför den första frågans ramar tänkte jag gå in på lite vad en blogg fungerar som i allmänhet. Det finns väldigt många olika slags bloggar. Tyvärr är det "mode" att skriva "fjortisbloggarna" som jag nämnde ovan. Bortser vi från dem, som egentligen inte fyller någon egentlig funktion - förutom att det ibland kan vara lite underhållande att följa en annan männiksas liv (även om jag anser att det är bättre att fokusera på sitt eget) - så är andra bloggar, där ungdomar skriver sina åsikter och tankar om saker och ting en viktig källa där även vuxna kan få mycket lärorika idéer...om de bara lärde sig att lyssna på den yngre generationen vill säga. Fotobloggar har också ett budskap, här vill man, relativt offentligt, framhäva sin lite konstnärliga sida, som vanligtvis kan vara väldigt svår att upptäcka för omvärlden (jag tvivlar på att jag anses särskilt konstnärlig av dem som inte sett mina bilder). Jag väljer här att skriva "relativt offentligt" då man kan ha skilda åsikter om vad offentlighet på Internet egentligen är. Internet är nog det ända sättet i världen där du kan lära känna personen inifrån före du dömmer denne efter dess utseende. Men vad är anonymitet på Internet? Är jag bara anonym när jag inte lägger ut bilder på mig själv och inte avslöjar mitt namn? Eller kan jag vara anonym trots att jag laddar upp bilder på mig själv, skriver om min vardag och avslöjar mycket ur mitt liv? Enligt mig är man aldrig riktigt offentlig på Internet. Även fast jag avslöjar mycket ur mitt liv, lägger upp bilder på mig själv och så vidare, kan ingen som inte känner mig personligen i verkliga livet känna mig, hur offentlig jag än är på Internet. Jag anser alltså att alla, mer eller mindre, är anonyma på Internet. Man vet aldrig om personen i fråga ljuger om sin identitet eller inte (jag kan till exempel ej vara 100 % på att du är den du utger dig för att vara...jag bör dock påpeka att jag inte betvivlar din identitet och dina avsikter det minsta). Man vet inte heller hur manipulerade personens bilder är av bildbehandling heller. Men oavsett dessa två punkter så ser man väldigt lätt igenom anonymiteten i bloggar där personen tar upp samhällsfrågor mm, på grund av personen i frågas åsikter. Här kommer jag åter igen in på att dessa bloggar är de bästa. Hur mycket man än ljuger så är det mycket svårt att ljuga i en "ärlig blogg" eller vad man ska kalla det. I andra bloggar kan man ljuga med målsättningen "hej, se på mig!", alltså är de vanliga "vardagsbloggarna", ofta bara ett rop på uppmärksammhet.

Dock ska man inte dra alla över en kant. Jag tvivlar rätt starkt egentligen på att det är så många som ljuger om sig själv i sina bloggar, visst slinker säkert en vit lögn med då och då, men troligtvis är de flesta ärliga. Här säger jag i och för sig emot mitt eget argument där "alla är mer eller mindre anonyma", men syftet med det argumentet är att man aldrig kan vara säker på att en person är vad han/hon utger sig för att vara. Anonymitetsfrågan blir en väldigt allmän fråga, dels då anonymitetsfrågan rör hela Internet och dels då jag, sanning att säga, inte är en sådan inbiten bloggare.

För att återgå till grundfrågan hur anonym jag är personligen så anser jag mig relativt offentlig på Intenet. Jag lägger upp bilder då och då på mig själv (smått redigerade dock), jag delar med  mig av vad som händer i min vardag, dels via bloggen och dels via Bilddagboken. Dessutom lägger jag ofta ut mina egna bilder, och visar i och med det upp min kreativa sida också. Sist men inte minst delger jag allmänheten mina åsikter om saker och ting, det här mest i bloggen. Anledningen till att jag lägger upp mina egna bilder kan nog bero en del på att jag (som alla andra) söker ett erkännande, söker komplimanger, söker uppskattning. Men jag antar att det bara är mänskligt att vilja få lite respons för sitt arbete. Just den här punkten är nog en stor grundpelare till varför bloggar blivit så enormt populära. Oavsett om du driver en fotoblogg, vardagsblogg, fjortisblogg eller åsiktsblogg så söker du i dina inlägg respons i form av medhåll, erkännande eller uppskattning på annat vis. Det är alltså männiksans törst efter beröm som jag tror driver de flesta bloggare - man vill ha lön för mödan.

Jag kommer troligtvis att fortsätta hålla den anonymitetsnivå som jag håller idag. Samtidigt kan den självklart variera i olika situationer. MSN är nog det bästa exemplet på det här. Det finns ingen annanstans på jorden som du kan få lära känna en människa så djupt innan du sett personen i fråga. Samtidigt kan man bli helt grundlurad om personen ljuger. En lögn är näst intill omöjlig att upptäcka i skrift då du inte vet annat. En lögn avslöjas bäst i lögnarens ögon. Här har jag varit i båda situationer. Jag är nästan jämt 100 % ärlig i mina konversationer, men det har hänt att jag känt mig väldigt obekväm i konversationen, vilket lett till lögner och andra påhitt.

Anonymitetsfrågan på Intenet är något som skulle kunna diskuteras i all evighet. Man kan aldrig veta om den andra pratar skit, men påståendena om att Intenet är farligt som vissa vuxna hävdar är, enligt mig, nonsens. Man ska vara bra blåögd för att totalt köpa en pedofils lögner. Visst kan man bli grundlurad, som jag nyss påstått, men man bör ha lite verklighetsförankring också. Visst finns det risker, men knappast överhängande sådana.  Nu har jag totalt svävat utanför omfånget av dessa frågor och svamlat om det mesta rörande Internet, jag känner att den "röda tråden" gick av någonstans efter fem rader. En sista sak angående anonymitetsfrågan är dock att offentligheten på Intenet är här för att stanna, men ingen är varken helt anonym eller helt offentlig. Det här ger otroliga möjligheter att se det fina i en person före man ratar denne på grund av utseendet.

Jag heter Mattias Bäckman (kallas Bäcke) och är 17 år (fyller 18 år den 28:e augusti) och bor i Bollnäs. På fritiden friidrottar jag och fotograferar mycket. Jag är ägare till bloggen http://baecke.blogg.se/, jag är även medlem på Bilddagboken, Facebook och Lunarstorm (inaktiv, gammalt konto).

Hur du använder mig som källa spelar ingen roll för mig. Vill du ange namn och blogg mm, så går det bra för mig, då jag (vilket framgår av ovanstående) redan är en relativt offentlig person på Internet. Dessutom är det svårt att undvika publicitet i tidningarna på grund av friidrotten."
© Bäcke


Nästa ämne blir "Sexuell exponering på Internet", hur jag ställer mig till det mm. Ska försöka få tid att skriva det någon dag framöver. Det är rätt mycket nationellaprov mm så här års...

// Bäcke