Bäcke

"·  Har du eller någon du känner råkat illa ut efter att (på nätet) ha spridit personliga uppgifter om sig själv, visat upp sig i webbkamera eller lagt ut bilder? Utveckla gärna så att vi förstår vad som hände och hur du eller den du känner till hanterade saken (kontaktades ungdomsmottagning, skolkurator eller liknande?).

·  Tror du att tjejer och killar har samma åsikt när det gället att lägga upp lättklädda bilder av sig själv på nätet? Är det värre när tjejer gör det? Eller kanske när killar gör det? Motivera gärna varför du tycker som du gör. "

"Fundera över sexuell exponering (dvs att lägga ut avklädda bilder/filmer på sig själv eller andra) och risktagande på Internet. Vad tänker du på när du hör orden sexuell exponering och risktagande på nätet? Tror du att ungdomar tänker på att deras bilder kan uppfattas som "sexuell exponering"? Tänker du på det? Ge gärna exempel från hur du och dina vänner ser på saken.

 Både texter och bilder som läggs ut på nätet kan naturligtvis användas av andra personer, i andra sammanhang och med andra syften. Spelar det någon roll för dig? Varför - varför inte?

Har du någon egen erfarenhet av (eller åsikt om) risktagande och/eller sexuell exponering som du vill att vi ska få ta del av? Skriv gärna ner dessa så tar vi med dina tankar kring detta i vår studie"

Följdfrågor till anonymitetsundersökning

"Då det är två relativt raka frågor som inte går direkt att reflektera över väljer jag att fatta mig relativt kort (har dock en viss tendes att sväva i väg oavsett vad jag skriver om...).

Vad jag vet är det ingen av mina närstående som råkat illa ut på Intenet, mig själv inräknad. Det enda jag kan komma att tänka på är nedvärderande kommentarer på till exempel bilddagboken (även på bloggen). Det har jag själv upplevt och säkert i princip alla andra som är medlem på den populära sidan. Jag definierar ändå inte det här som att "råka illa ut" då det jämt (i princip) handlat om anonyma kommentarer. Min åsikt angående anonyma personer som skriver och kommenterar med dold identitet endast för att förnedra och för att ha kul på andras bekostnad är att jag tycker det är ett väldigt lågt och omoget beteende. Observera att jag oftast är väldigt försiktig med att använda ordet "omogen", då jag tycker det är rätt töntigt att påstå att andra är omogna. Gör man det är det ofta man själv som är det. Hur som helst tycker jag att ordet är rättfärdigat i detta sammanhang då det handlar om folk som kommenterar med det ända syftet att förnedra. Står de för vilka de är är det en sak, vill de framföra sin åsikt, så visst. Men gör man det som anonym är det väldigt fegt...och omoget att inte våga stå för vem man är.

Av denna anledning har jag, och de flesta andra jag känner, blockerat anonyma kommentarer...onödigt att tillåta kommentarer man ändå inte tar åt sig ett dyft av...

Sammanfattningsvis, så vitt jag vet, har alltså ingen närstående till mig råkat illa ut på Intenet, förutom några hånfulla kommentarer. Lika är det för mig. Bör dock nämnas att hur omtyckt man än är så är det alltid någon som tycker illa om en och därav får i princip alla hånfulla kommentarer - oftast av anonyma.

Den andra punkten är en väldigt svår fråga. Det beror helt på hur omtyckt och populär personen i fråga är. Är det en person av "högre rang" i ungdomssamhället spelar det ingen roll om man lägger upp lättklädda bilder av sig själv. Om det beror på att ingen vågar ifrågasätta denna person vet jag inte, men det bör ha något med det hela att göra. Dock kan det förekomma mycket avundsjuka från personer med "lägre rang", vilket ofta resulterar i hånfulla kommentarer.

Den här frågan går inte att komma ifrån att den hur man än vrider och vänder på den så blir den styrd av vinklade åsikter, då de båda olika könen tycker olika. Jag som kille klagar ju inte direkt om en tjej med bra utseende lägger upp lättklädda bilder på sig själv, samtidigt kan tjejer bli avundsjuka på personen och kommentera något i stil med "Hora" eller "Sluta tro att du är något". Ska jag dock dra en allmän slutsats anser jag att det är mer allmänt accepterat att en tjej exponerar sig själv än att en kille gör det. Oftast brukar de flesta killar och även många tjejer acceptera kvinnlig exponering medan speciellt killar ofta ogillar manlig exponering. Det bör nämnas att denna åsikt kan vara smått vinklad då jag själv står för dessa två åsikter, men så vitt jag upplevt det är det även en allmän åsikt.

"Först och främst vill jag påpeka att "sexuell exponering" kan tolkas på många olika sätt. Vissa anser att det är sexuell exponering då man lägger upp en bild på Internet från till exempel badstranden, och vissa anser att sexuell exponering endast är när du lägger upp nakenbilder på dig själv. Jag skulle själv vilja säga att sexuell exponering är vågade, utmanande bilder vilka tjänar till syfte att framhäva personens mer intima sidor. En bild på en tjej i bikini kan tolkas som en sexistisk bild beroende på hur tjejen poserar på bilden. Är det en "vanlig" strandbild där hon ligger på en handduk anser inte jag att den är menad som en sexuellt utamanande bild. Står hon däremot och poserar med den avsikten att verka sexig är det en sexuell exponering.

Angående om ungdomar tänker sig för när de lägger upp dessa utmanande bilder är svaret naturligtvis "ja". Lägger man ut en bild där man poserar lättklädd har bilden som avsikt att uppfattas sexig och intim. Däremot kan det nog vara en del som är lite för naiva och inte inser riskerna med sina uppladdade bilder. Det är idag hur lätt som helst att stjäla en sådan bild och sedan använda den i eget syfte, eller med avsikt att smutskasta personen i fråga. Trots att i princip alla känner till detta faktum är vissa ungdomar ändå så blåögda att de inte tror att det kommer hända dem. Samtidigt tror jag att många inser risken, men inte bryr sig och dessutom att de finns de som frestas av tanken att ens bild sprids över Internet.

Speciellt den sista aspekten är nog en stor del i varför ungdomar väljer att exponera sig själva. Frestelsen att frammana "kåthet" hos andra (i samma ålder främst) manar nog många att ta ett sådant här beslut. Jag tror att de flesta inte ser så allvarligt på att distribueras på Internet då det på ett sätt är en frestelse att framstå som ett objekt. Ytterligare en orsak är att ungdomarna är uppväxta med Internet och, även fast att inte vuxna förstår det, så inser de flesta ungdomar riskerna med Internet, men de gillar risktagande och är samtidigt inte så rädd för Internet då det är en van miljö för de flesta under 20-25 år.

Sammanfattningsvis är de flesta ungdomar som laddar upp sexuellt utmanande bilder på Internet väl medvetna om det och har ofta som avsikt att egga sin jämnåriga omgivning.

Rent allmänt bryr jag mig självklart om att det jag lägger upp på Internet kan användas av andra, då jag inte vill att (främst) mina bilder ska användas av andra utan min tillåtelse (bör nämna att denna åsikt om copyright skapar dubbelmoral och motsäger sig ganska brutalt min politiska ställning - jag är Piratpartist - men den ställningen har jag antagit av andra anledningar, främst av den anledningen att jag vill värna om den personliga integriteten...men det är en annan fråga som inte har med det här att göra...).

Dock om vi skalar av frågan ner till sexuell exponering bryr jag mig inte allt för mycket. Dels av den anledningen att jag inte lägger ut mer utmanande bilder på Internet än på mig själv i linne (ev. endast badbyxor på stranden) och dels på grund av att jag helt enkelt inte känner mig allt för orolig för att någon olovligt använder mina bilder till andra syften, då jag är en utav de ungdomar som växt upp med Internet och därav - som jag nämnde tidigare -  känner mig relativt trygg och säker i denna miljö. Skulle jag lägga ut sexuellt utmanande bilder skulle det vara på skämt och tanken på att bilden skulle kunna komma att användas på fel sätt skulle nog inte slå mig.

// Bäcke

Att jag skapade min blogg skedde på sätt och vis av en slump. Jag satt och diskuterade på msn med min fyra år äldre kusin om det bloggherravälde som smugit sig fram på Internet. I disskussionen var vi båda rätt skeptiskt inställda till bloggar i allmänhet och bloggar utan direkt syfte i synnerhet. Varför vet jag inte riktigt, troligtvis kan det ha något att göra med att  bloggar i allmänhet ses som en "tjejgrej". Då jag gillar att skriva (och funderar på att bli journalist) fick jag plötsligt för  mig i bloggdisskussionen att jag skulle skaffa en blogg - direkt! Så skapandet av min blogg var relativt spontant. Syftet med bloggen var inte att skapa en så kallad "fjortisblogg" där man varje dag skriver något i stil med "I går var det fest, myys. Aja, nu ska jag ut i solen, syyyyyyyns <3 :)", utan syftet var dels att jag kände för att skriva av mig lite, samtidigt som jag ville att bloggen skulle vara personlig och fylld med olika reflektioner och åsikter. En viktig del var också att fotografin skulle få en stor del i bloggen då jag fotar väldigt mycket och har det som en riktigt stor hobby. Sist, men inte minst, ville jag att bloggen även skulle rymma lite vardag, vilket i mitt fall består av friidrott och skola.

I början var jag väldigt aktiv och skrev varje dag vad som hänt och så vidare. Ofta kom det även in en och annan reflektion över någonting. Nämnas bör att jag sedan december 2007, alltså ett år innan jag skaffade blogg, varit aktiv på bilddagboken (under användarnamnet FriidrottFTW), så jag var alltså inte helt ny med att dela med mig av min vardag och mina tankar till mina medmänniskor på Internet.

Nu har jag haft bloggen i ca fyra månader - väldigt kort tid alltså! - och om sanningen ska fram har jag redan tröttnat lite. Eller snarare så har jag tappat gnistan att vara så enormt aktiv som jag var i början. Anledningen till det här är självklart skolan. Att gå andra året på naturvetenskapsprogrammet samtidigt som man tränar friidrott fem gånger i veckan tär på krafterna och det ger inte mycket rum till fritid, så nu fungerar min blogg mest som ett tillhåll jag återvänder till då jag känner för att dela med mig av ett budskap till mina läsare. Alltså fungerar bloggen nu nästan mer som det var meningen från början än vad den gjorde de första månaderna. Bilderna distribuerar jag dock mest på bilddagboken (där jag också blivit lite mindre aktiv). Som sagt fungerar bloggen nu som ett ställe där jag då och då kan ta och verkligen skriva av mig lite. De senaste två veckorna har bloggen varit lite mer aktiv då IPRED-lagen nyligen trätt i kraft. Jag ska inte gå in på det här, då det är helt utan för frågornas ramar, men det är verkligen en fråga som jag känner mig angagerad i och som upprör inte bara mig, utan en hel ungdomsgeneration.

För att dock ta sig lite utanför den första frågans ramar tänkte jag gå in på lite vad en blogg fungerar som i allmänhet. Det finns väldigt många olika slags bloggar. Tyvärr är det "mode" att skriva "fjortisbloggarna" som jag nämnde ovan. Bortser vi från dem, som egentligen inte fyller någon egentlig funktion - förutom att det ibland kan vara lite underhållande att följa en annan männiksas liv (även om jag anser att det är bättre att fokusera på sitt eget) - så är andra bloggar, där ungdomar skriver sina åsikter och tankar om saker och ting en viktig källa där även vuxna kan få mycket lärorika idéer...om de bara lärde sig att lyssna på den yngre generationen vill säga. Fotobloggar har också ett budskap, här vill man, relativt offentligt, framhäva sin lite konstnärliga sida, som vanligtvis kan vara väldigt svår att upptäcka för omvärlden (jag tvivlar på att jag anses särskilt konstnärlig av dem som inte sett mina bilder). Jag väljer här att skriva "relativt offentligt" då man kan ha skilda åsikter om vad offentlighet på Internet egentligen är. Internet är nog det ända sättet i världen där du kan lära känna personen inifrån före du dömmer denne efter dess utseende. Men vad är anonymitet på Internet? Är jag bara anonym när jag inte lägger ut bilder på mig själv och inte avslöjar mitt namn? Eller kan jag vara anonym trots att jag laddar upp bilder på mig själv, skriver om min vardag och avslöjar mycket ur mitt liv? Enligt mig är man aldrig riktigt offentlig på Internet. Även fast jag avslöjar mycket ur mitt liv, lägger upp bilder på mig själv och så vidare, kan ingen som inte känner mig personligen i verkliga livet känna mig, hur offentlig jag än är på Internet. Jag anser alltså att alla, mer eller mindre, är anonyma på Internet. Man vet aldrig om personen i fråga ljuger om sin identitet eller inte (jag kan till exempel ej vara 100 % på att du är den du utger dig för att vara...jag bör dock påpeka att jag inte betvivlar din identitet och dina avsikter det minsta). Man vet inte heller hur manipulerade personens bilder är av bildbehandling heller. Men oavsett dessa två punkter så ser man väldigt lätt igenom anonymiteten i bloggar där personen tar upp samhällsfrågor mm, på grund av personen i frågas åsikter. Här kommer jag åter igen in på att dessa bloggar är de bästa. Hur mycket man än ljuger så är det mycket svårt att ljuga i en "ärlig blogg" eller vad man ska kalla det. I andra bloggar kan man ljuga med målsättningen "hej, se på mig!", alltså är de vanliga "vardagsbloggarna", ofta bara ett rop på uppmärksammhet.

Dock ska man inte dra alla över en kant. Jag tvivlar rätt starkt egentligen på att det är så många som ljuger om sig själv i sina bloggar, visst slinker säkert en vit lögn med då och då, men troligtvis är de flesta ärliga. Här säger jag i och för sig emot mitt eget argument där "alla är mer eller mindre anonyma", men syftet med det argumentet är att man aldrig kan vara säker på att en person är vad han/hon utger sig för att vara. Anonymitetsfrågan blir en väldigt allmän fråga, dels då anonymitetsfrågan rör hela Internet och dels då jag, sanning att säga, inte är en sådan inbiten bloggare.

För att återgå till grundfrågan hur anonym jag är personligen så anser jag mig relativt offentlig på Intenet. Jag lägger upp bilder då och då på mig själv (smått redigerade dock), jag delar med  mig av vad som händer i min vardag, dels via bloggen och dels via Bilddagboken. Dessutom lägger jag ofta ut mina egna bilder, och visar i och med det upp min kreativa sida också. Sist men inte minst delger jag allmänheten mina åsikter om saker och ting, det här mest i bloggen. Anledningen till att jag lägger upp mina egna bilder kan nog bero en del på att jag (som alla andra) söker ett erkännande, söker komplimanger, söker uppskattning. Men jag antar att det bara är mänskligt att vilja få lite respons för sitt arbete. Just den här punkten är nog en stor grundpelare till varför bloggar blivit så enormt populära. Oavsett om du driver en fotoblogg, vardagsblogg, fjortisblogg eller åsiktsblogg så söker du i dina inlägg respons i form av medhåll, erkännande eller uppskattning på annat vis. Det är alltså männiksans törst efter beröm som jag tror driver de flesta bloggare - man vill ha lön för mödan.

Jag kommer troligtvis att fortsätta hålla den anonymitetsnivå som jag håller idag. Samtidigt kan den självklart variera i olika situationer. MSN är nog det bästa exemplet på det här. Det finns ingen annanstans på jorden som du kan få lära känna en människa så djupt innan du sett personen i fråga. Samtidigt kan man bli helt grundlurad om personen ljuger. En lögn är näst intill omöjlig att upptäcka i skrift då du inte vet annat. En lögn avslöjas bäst i lögnarens ögon. Här har jag varit i båda situationer. Jag är nästan jämt 100 % ärlig i mina konversationer, men det har hänt att jag känt mig väldigt obekväm i konversationen, vilket lett till lögner och andra påhitt.

Anonymitetsfrågan på Intenet är något som skulle kunna diskuteras i all evighet. Man kan aldrig veta om den andra pratar skit, men påståendena om att Intenet är farligt som vissa vuxna hävdar är, enligt mig, nonsens. Man ska vara bra blåögd för att totalt köpa en pedofils lögner. Visst kan man bli grundlurad, som jag nyss påstått, men man bör ha lite verklighetsförankring också. Visst finns det risker, men knappast överhängande sådana.  Nu har jag totalt svävat utanför omfånget av dessa frågor och svamlat om det mesta rörande Internet, jag känner att den "röda tråden" gick av någonstans efter fem rader. En sista sak angående anonymitetsfrågan är dock att offentligheten på Intenet är här för att stanna, men ingen är varken helt anonym eller helt offentlig. Det här ger otroliga möjligheter att se det fina i en person före man ratar denne på grund av utseendet.

Jag heter Mattias Bäckman (kallas Bäcke) och är 17 år (fyller 18 år den 28:e augusti) och bor i Bollnäs. På fritiden friidrottar jag och fotograferar mycket. Jag är ägare till bloggen http://baecke.blogg.se/, jag är även medlem på Bilddagboken, Facebook och Lunarstorm (inaktiv, gammalt konto).

Hur du använder mig som källa spelar ingen roll för mig. Vill du ange namn och blogg mm, så går det bra för mig, då jag (vilket framgår av ovanstående) redan är en relativt offentlig person på Internet. Dessutom är det svårt att undvika publicitet i tidningarna på grund av friidrotten."
© Bäcke


Nästa ämne blir "Sexuell exponering på Internet", hur jag ställer mig till det mm. Ska försöka få tid att skriva det någon dag framöver. Det är rätt mycket nationellaprov mm så här års...

// Bäcke

Kan vi komma att få uppleva en revolution?

Hittills har jag fyllts av ilska då jag läst artiklar om IPRED, men efter att ha läst en artikel ur DN i kväll gick det upp ett ljus för mig. Vi är mitt inne i förspelet till en mordern revolution. Det som står härnäst på listan av attacker mot fildelningsgenerationen är The Pirate Bay's dom i morgon förmiddag. När jag läste artikel i DN insåg jag att morgondagen kommer att starta ett krig. Ett krig mellan allmänheten och filmbolagen, vilka är uppbackade av regeringen. Kriget kommer inte bara rasa i Sverige, utan även i världen över kommer ord stå mot ord. Invånare stå mot ledare. När dessa tankar kommer upp känner jag ett visst sting av spänning. Vi kommer få vara med när historia skrivs - vi kommer vara en del av historien! Överdriver jag kanske? Knappast. Internet är inte bara nuet utan framtiden. Filmbolagen gör i och med alla dessa lagar ett sista försök att behålla det grepp om allmänheten som man gjort sedan tv:n kom i början av 30-talet. Tyvärr kommer det inte att räcka till. Visserligen kommer många i vår egna generation att lida, men framtida generationer kommer se tillbaka på början av 2000-talet som den tid då folket segrade över maktinnehavarna. Jag känner mig mycket frestad att dra en parallell med franska revolutionen. Överdriver jag inte denna gång heller? På sätt och vis gör jag kanske det, då det är högst osannolikt att någon kommer att mista sitt liv på grund av fildelningsdebatten, men både då som nu kämpar folket för att slita sig loss ut maktinnehavarnas grepp. Denna gång handlar det inte om att med hjälp av vapen begå myteri, utan om att med hjälp av Internet ta makten. Oavsett hur det går i rättegången i morgon klockan elva så kommer det att bli startskottet till en maktkamp. Pöbeln kommer inte att acceptera att nutidens "Robin Hood" sätts i fängelse och att som hederligt folk  döms till stora skadestånd. En stor anledning till den förestående revolutionen är att rättegången inte bara är av nationellt intresse, utan att den också är internationellt övervakad då den rör alla. Alla är på något sätt medvetna om att något håller på att hända och varje dag läser man i tidningen vilken sida olika framstående personer valt. Alla har ett eget val, jag vet i alla fall vilken sida jag står på. Hur lång tid hela processen kommer ta har jag inte någon direkt uppfattning om, men jag tvivlar inte ett ögonblick på att det kan ta upp emot tio år, men när dagen väl är där, dagen då filmbolagen inser sig besegrade, dagen då allmänheten vunnit, dagen då den morderna revolutionen äntligen nått sitt mål, då kommer inget att vara förjäves för den dagen har vi vunnit. Vinsten har gått till de hederliga och Robin Hood har slutligen tryggt återvänt till Sherwoodskogen och han är där för att stanna.

Av: Mattias Bäckman
© Bäcke

© Bäcke

Inte mycket kvar innan lovet nu! Ska göra en sista kraftansträning nu i kväll. Morgondagen innebär kemiprov och inlämning av min English rewrite om northern light (vi får ej betyg första inlämningen, vi får rätta felen och skriva om först...).
I dag hade vi en lång föreläsning om uthållighet mm. Lite långdraget, men det är ändå viktigt med dessa föreläsningar, tycker jag.

I måndags hade vi idrottsgymnasietester, jag är hyfsat nöjd med resultaten:

60 m: 7.41 - väldigt missnöjd
Brutalbänk: 29 - väldigt missnöjd
Spänsthopp: 55 cm - väldigt nöjd!
Chins: 20 - nöjd!
Benböj: 120 kg = 1600 w, 140 kg = 900 w - nöjd med watten på 120 kg och att jag klarade 140 kg, jag gick dock ner för snabbt och tappade kraft.
Rörlighet: Godkänd/19+ cm i "Sit 'n' reach" - helt okej.
Cooper 12 min: 2850 m typ - chillade (efter direktiv av min tränare), med tanke på att jag knappt kände av det är jag nöjd.


Nu ska jag ta å läsa igenom engelskan lite och fixa de sista felen, sedan ska jag nöta, nöta, nöta kemi, sen avslutas dagen säkert med en film.

Ha det bra,
// Bäcke